Värsås

Värsås socken ligger i Kåkinds härad i sydöstra delen av kommunen. Med drygt 50 kvkm yta är Värsås den näst största socknen efter Sventorp. Tidan utgör i öster gräns mot Hjo och Tibro. Landet är huvudsakligen en slättbygd med svagt markerade höjder. I de centrala och södra delarna finns stora sammanhängande odlingsmarker, för övrigt omväxlas jordbruket av skog. Ett större skogsparti återfinns även i norr.

Värsås by blev tidigt centrum i bygden, under nära tre hundra år var häradets tingställe förlagt hit. Här fanns också länge en gästgivaregård. Ett annat centrum blev från mitten av 1800-talet Djursätra Brunn, anlagd vid en gammal offerkälla vars järnhaltiga källvatten ansågs mycket hälsobringade. Kurorten expanderade och upplevde en blomstringstid under ett femtiotal år från slutet av 1870-talet. Anläggningen har under de senaste åren drabbats hårt av eldsvådor då både den gamla huvudbyggnaden och kapellet brunnit ned. Ett mindre samhälle växte upp vid Nybo norr om Esbjörntorp sedan en möbelfabrik etablerats på 1940-talet.

Djursätra by drabbades av en förödande eldsvåda 1733, men återuppbyggdes snart och är än i dag, trots laga skiftet, en by med påtagligt tät karaktär och flera äldre byggnader.

Till socknens större gårdar utanför byarna hör Esbjörntorp, Djurström och Bruntorp. Vid de båda förstnämnda samt vid Djursätra fanns tegelbruk under olika perioder av 1800-talet. Vid Djursätra har även funnits ett garveri. I socknen finns flera välbevarade byggnader från 1700- och 1800-talen, anmärkningsvärt är också det jämförelsevis stora antalet tvåvåningshus, huvudsakligen från 1800-talets förra hälft. Intressant är även den lilla gruppen av fd soldattorp intill sockengränsen mot Varola.

Värsås är också bekant för sina många byggmästare. Under 1800- och början av 1900-talet var åtminstone ett tjugotal värsåsbyggmästare verksamma såväl i trakten som i Stockholm och andra delar av landet. Två bröder från byn, Petter och Anders Pettersson, uppförde åren 1856-1857 den nuvarande sockenkyrkan på den gamlas plats. Vissa uppgifter tyder på att arkitekten JF Åbom uppgjort byggnadsritningarna. Från den medeltida kyrkan, som avbildades av Peringskiöld omkring år 1700 som en tornlös absidkyrka, bevaras en praktfull dörr med ornament- och figursmide från 1100-talets senare del, samt en romansk dopfunt.