Kyrkogårdshistoria

Vid månadsmötet i november talade antikvarien vid Västergötlands museum Robert Gullbrandsson om kyrkogårdarnas historia. Allt ifrån spridda gravkullar och monument till gravkullar i rader och 1900 talets strikta rader med väl avmätta familjegravar med gravstenar.

I början på 1900-talet kunde vi se kyrkogårdar som ängar och där kunde vaktmästaren göra sig en liten extra slant på höskörden. I mitten på seklet kom fler gravstenar, ofta i svart granit. Gräset ersattes med krattade gravvårdar och gångar med tämligen sterilt utseende. Mot slutet av seklet kom gräset tillbaka och täcker nu ofta större delen av kyrkogården. På sina håll ser man också att gräset får växa till sig som ängsgräs och gravplatser inrättas i naturmiljö såsom skogskyrkogårdar.

Kyrkomurarna byggdes ursprungligen av timmer, ofta med ett litet tak. Timret var dels förgängligt, men timmer blev till sist en bristvara såsom i Skåne och Skaraborg. Därför ersattes dessa i början på 1900-talet av stenmurar av olika modell. Träd så som ek, alm eller kastanj fick växa till sig kring kyrkogårdarna och ger i dag en ståtlig inramning och svalkande skugga.

Gravvårdarna har växlat i utseende allt från enkla träkors till monument. Gravvården har genom tiderna varit en symbol för makt och rikedom.

Kyrkogrd

Text: Jan Ejdebäck

Bild: Britt-Mari Ejdebäck