Årets sista medlemsmöte

Höstens sista möte för Skövde Släktforskarförenings medlemmar gick i julens tecken, men först var det luffare och luffarkultur - Göran Johansson från Hönsalottas Luffarmuseum i Boda glasbruk berättade engagerat om luffarens liv.

Luffare har väl alltid funnits men vilka som gått på luffen har ändrats under tidens gång. Den äldsta lagen om lösdriveri kom redan 1303 och den kom att gälla med vissa justeringar fram till 1885, då den nya lagen kom som även uppmuntrade till angiveri. Tiggeri var förbjudet och du fick inte vandra omkring utan mål eller anställning. Blev du påkommen kunde det resultera i någon månad på Svartsjöanstalten för männen och Landskrona fästning för kvinnorna. Den som angav en luffare fick betalt med ungefär 3 veckolöner vilket var mycket pengar för de allra flesta. Lösdriverilagen upphörde först 1957.

Luffarslöjden blev ett sätt att försörja sig, då materialet järntråd var billigt och lätt att bära med sig. Det krävde få verktyg och föremålen kunde tillverkas under resans gång. Föremålen var vardagliga och användes i nästan alla hushåll. Luffaren kunde också föra med sig ett urval av s.k. kortvaror eller erbjuda skärslipning. På det här sättet levde cirka 20 000 människor i Sverige, de flesta män men även kvinnor förekom. Vår siste luffare var Sten Persson från Vittsjö som dog 101 år gammal någon gång i början på 2000-talet.

Göran Johansson berättade om flera levnadsöden och visade ett urval av de produkter som salufördes. Detta framfördes på ett levande och humoristiskt sätt och med stor värme och medkänsla för de många gånger utsatta männen och kvinnorna som fick försörja sig så här.

Efter föredraget tog vår ordförande fram fiolen och spelade in julen. Kvällen avslutades med en julig smörgås under glatt samspråk och till sist ett boklotteri Och vilket lotteri! De flesta gick hem med en vinst. Nästa gång vi ses är den 19 januari och då är det nytt år.

Gran Johansson

Text: Birgitta Areskoug
Bild: Jan Ejdebäck