Vi som samlats i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler på torsdagskvällen fick lyssna till en intressant föreläsning av föreningens förra ordförande Christina Helmby. Hon berättade om straffhistoria och vi fick ta del av några förfärliga historier om straff som utdelats. Christina berättade förstås även om hur vi som forskar kan hitta en mängd olika uppgifter om de människor som begått brott.
Kvällens föreläsare: Christina Helmby
Text och bild:
Viktoria Tropp
Skövde Släktforskarförening inledde vårens temakvällar med ett intressant föredrag om hur man kan hitta barn födda utom äktenskapet och okända föräldrar, främst fädrar. Föredragshållare var Calle Lindström som på ett passionerat sätt berättade om vilka möjligheter som står till buds.
Historiskt har synen på modern och de oäkta barnen varierat, men efter att det kyrkliga inflytandet var befäst hårdnade inställningen. Straffen för utomäktenskapliga förbindelser var både världsliga och kyrkliga t.ex. vardet under 1600-talet förenat med dödsstraff, men detta kom att mildras successivt och under 1700-talet blev straffet böter både till staten och kyrkan. Socialt blev ofta kvinna utestängd från det gemensamma livet och barnen drabbades hårt, som exempel fick ett oäkta barn inte bli lärling i ett hantverksyrke under skråtiden.
Några viktiga årtal är 1778, då en Kunglig förordning kommer. Barnamordsplakatet, som minskar antalet barnamord och 1856 då båda föräldrarna kunde hemlighållas. 1918 försvinner kyrkoplikten och i kyrkböckerna står det inte oäkta barn utan barn utom äktenskapet b.u.ä. Under 1900-talet förbättras barnens ställning undan för undan. Okända släktingar behöver inte betyda stopp i forskningen för det finns många källor båda världsliga och kyrkliga som står till buds. Avslutningsvis fick vi en förteckning över litteratur i ämnet, då många historiker har fördjupat sig samhällets syn på oäkta barn och skrivit därom.
Källor och litteraturtips, Calle Lindström, januari 2017
En givande kväll med möjlighet till många funderingar, och det var det också många som hade hörsammat. Lokalen var fylld till sista platsen.
Text: Birgitta Areskoug
Bild: Viktoria Tropp
Till årets julfest som hölls den 8 december i PRO:lokaler på Skolgatan kom drygt 50 medlemmar.
Kvällen började med glögg och pepparkakor. Efter detta fick vi lyssna på makarna Märta och Lars-Erik Nyberg som sjöng och berättade historier om Amerika-emigranter. Sedan serverades en julsmörgås med must och därefter kaffe med pepparkaka.
Kvällen avslutades med ett lotteri med vinster i form av böcker, abonnemang på Arkiv Digital mm lottades ut.
Text: Viktoria Tropp
Lördagen den 19 november kunde den som ville få hjälp och inspiration på det släktforskarcafé som föreningen hade anordnat i PROs lokaler på Skolgatan. DNA, släktforskarprogrammen Disgen och Min Släkt, Arkiv Digitals nya versioner, utvandrare och mycket annat diskuterades under de tre timmar vi träffades.
Bilden till vänster föreställer Maja Cajsa Johansdotter som levde i Odensåker 1831-1913. Till höger ser vi hennes dotter Elin Johansdotter (1865-1937) med sin make Frans Karlsson (1869-1946).
Text och bild: Viktoria Tropp
Torsdagen den 24 november träffades ett stort antal släktforskare i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler för att ta del av Lars Westerströms kunskaper om bildhantering och skanning.
Den som ville kunde köpa en fika med som vanligt förstklassigt kaffebröd bakat av Gunnel Andersson.
Kvällen avslutades med att den som så önskade kunde få hjälp att skanna in medhavda bilder.
Text och bild: Viktoria Tropp
Emigrantforskning är ett stort äventyr för många släktforskare. Slutet 1800-tal till början 1900-tal utvandrade ungefär 1,3 miljoner svenskar och vi är många som har en släktrelation i andra länder, främst USA. TedRosvall guidade oss igenom de släktforskarkällor man kan finna på internet, flera faktiskt helt gratis. Med lite finurlighet och variation i sökkriterier kan man leta sig fram i befintliga släktforskarregister, men också register över folkräkningar, gravar och tidningsklipp. Teds framställning, som främst vände sig till släktforskare, var både informativ och underhållande. En lysande introduktion till ett svårt ämne.
Ted Rosvall poserar tillsammans med styrelsens Håkan Larsson.
Vi fick tips på flera länkar. Gå gärna in på startsidorna för mer detaljer.
Emiweb
www.emiweb.se
En nordisk migrationsportal. Det första webbaserade arkivet i sitt slag i Skandinavien när det gäller in- och utvandring till och från Norden. Anknutet till bl.a. Svenska Migrationscentret/Sverige Amerika Centret (f.d. Emigrantregistret), Karlstad. Kostar 500 kronor första året och sedan 300 kr/år. Kan tillkomma avgifter för viss informationssökning.
Familysearch
www.familysearch.org
Ett register grundat mormonkyrkans arbete. Mycket innehållsrikt sökregister, men ger också möjlighet att bygga släktträd eller släktböcker. Kostnadsfritt.
Find a grave
www.findagrave.com
Register över gravplatser och också möjlighet till tidningssök (nekrologer bl.a.) Foton. Kostnadsfritt.
Ancestry
www.ancestry.se
Släktforskningsprogram med möjlighet till emigrantforskning, passagerarlistor. Ger också möjlighet att bygga släktträd. Kostnad 995 kronor/år, för utvidgat sök 1995 kronor. Rabatt för medlemmar i släktforskarföreningen.
Genealogybank
www.genealogybank.com
Omfattande tidningssök från 1690-2016. Innehåller bl.a. dödsrunor. Provabonnemang 1 månad därefter kostnad på c:a 650 kronor/år.
Text: Jan Ejdebäck
Foto: Viktoria Tropp
Höstens första medlemsmöte handlade om hur människor färdades i Sverige under 300 år.
Kaj Kjellström och Inga-Britt Larsson berättade om hur organisationen med skjutsstationer och gästgiverier var uppbyggd.
Kungl. Maj:ts Krogare- och – Gästgivareordning från 1649 var starten på en mera genomarbetad förordning som skulle underlätta resandet. Kaj Kjellström visade med hjälp av äldre kartor hur vägnätet var uppbyggt och kompletterade med uppgifter om var gästgivargårdarna och skjutsstationerna fanns. Östergötlands län, Kalmar län och Skaraborgs län togs upp som exempel.
Var 2-2,5 mil skulle det finnas ett gästgiveri eller en skjutsstation. Byte av häst skedde ofta då de använda hästarna var ganska små och hade ett hårt arbete på leriga vägar. Det fanns ett system där man kunde se vilka ställen som serverade mat och vilken standard det var på logit, men enklast tänkbara rådde nästan överallt. Under 1600-talet fick vi milstolpar uppsatta utmed vägarna. Då kunde den resande se hur långt han hade färdats och på gästgiveriet fanns tavlor som angav avstånd och kostnad för resan. Ofta var det bönderna runt omkring som höll med häst då gästgivaren hade ett begränsatantal till sitt förfogande, men även detta kunde utläsas på särskilda anslag. Man behövde beställa häst i förväg då det kunde ta flera timmar att få fram en häst och tillgången var begränsad. Ändå var det inte alltid det fanns en häst på plats vid utsatt tid då läskunnigheten bland bönder och krögare inte var särskilt utbredd de första 200 åren. De resande förde dagbok över sina klagomål på gästgiveriet vid behov kunde fjärdingsman utreda och eventuellt bötfälla den ansvarige.
Under 1800-talet blev både vägar och gästgiverier bättre och1933 går systemet med gästgiverier och skjutsstationer helt och hållet i graven, utkonkurrerade av först järnvägen och sedan bilismen.
Ett intressant ämne som väckte många frågor och som säkert kan stimulera till ytterligare efterforskningar för dem som har gästgivare i släkten.
Text Birgitta Areskoug
På bilden Sigun och Gunnar Gröning omgivna av föreläsarna Inga-Britt Larsson och Kaj Kjellström.
Bild: Jan Ejdebäck
Årets utflykt gick med buss runt Kinnekulle i Arns fotspår. Guide var Ewert Jonsson som dels kommenterade Jan Guillous bok om tempelriddaren Arn, men också dess källor i den svenska historien. Evert redovisade ett antal argument för att Svea rike hade sin vagga i Västergötland och som nu får historikerna att skriva om historien. I Götene berättade han om St. Elin och i Husaby fick se hennes relik – ett avhugget och väl intorkat finger. I Forshems kyrka tittade vi på de intressanta stenrelieferna i portalerna, som vittnar om tempelriddarnas närvaro. Vidare de medeltida liljestenarna, vackert huggna i sandsten. Det var en tur med mycket medeltidshistoria, vackert väder och Kinnekulle i sin ljuvligaste vårskrud.
Text: Jan Ejdebäck
Bild: Britt-Mari Ejdebäck